Hem

Lyran

Musikföreningen Lyran är Köpings äldsta musiksammanslutning. Den började sin verksamhet 1882 som en mässingssextett i en nykterhetsloge, som hette just Lyran. Sedan länge är Lyran en fristående organisation, som dock får ett gott kommunalt stöd och också får en betydande hjälp av stödföreningen ”Lyrans vänner”.

Från att ha varit en liten ensemble organiserades Lyran till en musikkår i modern bemärkelse 1939 och är numera vad man kallar en symfonisk blåsorkester, med en bred repertoar från seriös musik till jazz och rock. Vid konserter utomhus blir musikvalet ofta marscher och populärmusik t ex ur musikaler.
För närvarande består musikkåren av 66 medlemmar varav 19 kvinnor. Återväxten sker i huvudsak med elever från kommunala musikskolan och kåren har efter hand fått en mycket ungdomlig profil.

Lyrans Historia på Tio Minuter 1882 – 2002

Under senare hälften av 1800-talet började antalet blåsargrupper att växa i Sverige. Det var till exempel skarpskytterörelsen, nykterhetsrörelsen och Frälsningarmén som det praktiska behovet av musik visade sig. Brassinstrument hade tidigare behövt importeras men började nu tillverkas i Sverige, bl. a. det välkända fabrikatet Ahlberg&Ohlson.

I Köping bildades 1880 en nykterhetsorganisation – Hoppets Här – som omedelbart startade en hornmusikkår. Det var tydligen en nödvändig del av verksamheten. Redan påföljande år skedde en utbrytning, som tog med sig sex musikanter och bildade Logen nr 13 Lyran, vars orkester naturligtvis bar logens namn. 1882 gjorde den sitt första framträdande och redan påföljande år kan man i ortspressen läsa en annons i vilken Musikföreningen Lyran erbjuder en ess-kornettist anställning – säkerligen oavlönad.

I fortsättningen finns det belägg i pressen för en omfattande verksamhet av Lyran. En höjdpunkt var när man 1885 spelade vid kung Oscar II:s genomresa, på järnvägsstationen och ombord på ett eskorterande fartyg ända bort till Torpa fyr när kungen lämnade Köping sjövägen.

1902 är Lyran betrodd att gå i spetsen för ett demonstrationståg på 25 000 personer vid ett stort IOGT-möte i Stockholm. Lyran kom senare att under 7-8 år tillhöra IOGT-logen Gustav Adolf (fortfarande verksam), som bekostade instrument och noter.

Lyran deltog också i en ännu större demonstration i Stockholm, arbetartåget 1914, som samlade 40 000 deltagare.

Sedan 1905 hade Lyran vuxit till vad som beskrivs som en oktett, men av bilder att döma ibland kunde vara större. Verksamheten var många gånger intensiv och kunde omfatta en hel dags engagemang. Till exempel spelade Lyran ett 15-tal år vid kapplöpningar på Strömsholm. Det började med samlingsmusik före klockan två, då tävlingarna skulle börja. På kvällen underhöll man med musik vid middagen i ”Stenköket” och slutligen spelades dansmusik till midnatt, varefter man reste hem, de tidigaste åren med häst och vagn!

Som oktett höll Lyran igång fram till 1939 och lade grunden till många av dagens traditionella spelningar.

1939 ombildades Lyran till en regelrätt musikkår med 25-tal medlemmar och fick en ordentlig organisation. Den nya Lyran gav sin första konsert den 6 juni vid Gammelgården och det kan noteras att man spelade Griegs ”Landkjending”, ett stycke som också fanns med vid Lyrans allra första framträdande. Fotografier visar att uniformen bestod av ljusa byxor och mörk blazer, vit skjorta med fluga och musikkårens mössa av dåtidens snitt med ett stort vitt ”flak”.

Kanske kan man med en travestering säga att Lyrans historia är dess dirigenters – eller ordförandes – som i några fall kunde vara samma person. Uppryckningen 1939 skedde med hjälp av en tidigare militärmusiker, Carl Nilsson, men redan samma år tog Tule Stärner hand om dirigentskapet. Hans elegans på dirigentpulten är omvittnad.

1946 övertogs taktpinnen av lettländaren Rudolf Kripe, som ledde kåren på ett mycket seriöst sätt. När Kripe 1949 flyttade, råkade hans ersättare, musikdirektören Gunnar Kembler, finnas till hands på KMV (Köpings Mekaniska Verkstad). Kembler efterträddes 1951 av den som värvat honom, den finlandsfödde måleriförmannen och basisten Torsten Andersson.

Torsten kom att leda Lyran livet ut, i den dubbla rollens som ordförande och dirigent. 1951 företog Lyran sin första utlandsresa, ganska naturligt till Finland. Torsten Andersson gick bort 1961 efter en oerhört uppskattad insats hos musikkåren.

Till all lycka fanns nu inom de egna leden en kompetent ledare att ta till. Den norske trumpetaren Leif Sjölyst hade spelat i Lyran sedan 1953, med erfarenhet ända från 6-årsåldern i hemortens guttecorps och som militärmusiker bland norska flyktingar i Sverige under krigsåren. Leif kom att dirigera Lyran i nitton år och var under sex år även föreningens ordförande. Under hans tid företog Lyran flera resor till Norge.

Familjen Sjölyst låg bakom ett annat initiativ som kom att förnöja Köpingsborna ett tiotal år: Lyrans drillflickor. Fru Ida blev ledare och dottern Gun-Marit gick i täten vid premiären 1971.

När Leif Sjölyst 1980 lade taktpinnen på hyllan, lyckades ordföranden Sten Fritz övertala Håkan Harryson, som ledde Arboga Blåsorkester, att även ta sig an Lyran. Kåren hade under några år minskat i numerär, men Håkan kom som en frisk fläkt och vände snabbt trenden.

Vid 100-årsjubileet 1982 mönstrade Lyran 35 man (varav en flicka) och kunde genomföra ett mycket ambitiöst program på ett bra sätt, vilket finns dokumenterat på band. När Håkan några år senare anställdes som kommunal musikledare i Köping, ökade tillströmmingen av elever från kommunala musikskolan till Lyran, inte minst på spinnsidan. Håkan lyckades också lösa lokalfrågan för den växande musikkåren. Håkan Harryson slutade 1990 sedan han tillträtt tjänsten som kommunal musikledare i Arboga.

Jubileumsåret 1982 hade en ung trumpetare vid namn Roger Bejefalk börjat i Lyran. Roger var utbildad mekaniker men hade egentligen mera håg för musiken och kom att vidareutbilda sig till brasspedagog. När Håkan Harryson slutade, tyckte kåren att Roger, som varit vice dirigent, verkade så talangfull att han valdes till ordinarie. Det var förvisso en riktig bedömning.